Nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid.

det va meningen att inlägget efter Åland skulle va den obligatoriska Ålands-listan, men efter att ha kommit hem efter en underbar resa får jag världens bakslag. så listan kommer senare.


frågan är just nu, hur ska man orka ta sig igenom det är IGEN? det är inte första gången, men jag har inte lärt mig nått sen den gången. mitt huvud är helt tomt, kroppen är helt död. hjärtat gör så ont att jag bara vill spy.
hur hur hur? och varför, varför är det alltid jag som är den som ska bli lämnad, kan det inte få vara jag som för en gångs skull förlorar min känslor, varför är det mig det är fel på? varför utsätter man sig för det här gång på gång, den här jävla äckliga kärleken som ändå alltid slutar ILLA. det är så frustrerande att pendla mellan att va dödligt ledsen, galet arg på mig själv för att jag måste ju gjort nått fel, och till att va helt död och inte orka röra sig, hela tiden tänka på det, man blir helt sjuk i huvudet.

Christoffer, du betyder allt för mig, så kom inte och och säg att jag inte ska va ledsen. hur skulle jag inte kunna va helt förstörd när den jag ville leva mitt liv med lämnar mig? jag vet att allt kommer ordna sig, det gör det alltid. men vägen dit kan ta månader, år, jag vet, för jag har vart med om det förut. men under tiden behöver jag din hjälp. för vi hade ändå startat ett liv tillsammans, då hoppas jag att du inte släpper på vänskap.


Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag är över att ha dom vänner och familj. alla är så jävla söta och säger att jag får bo där, och ringa när jag vill, allt. och ni ska veta att jag uppskattar det så jävla mycket. så tack anna fimpen, emma, cissi, anna, marra, alex, kristin, jempa. alla som bryr sig. mamma och pappa. pappa ringer och säger "du ska alltid veta att det finns en plats för dig här hemma", jag börja tjuta som en gris.
och cissi, du och jag tar oss igenom det här. TILLSAMMANS.


Du säger att du är stark
att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
det finns inte mycket mer att säga nu
Vi två hör hemma
i ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
skulle jag inte behöva dig längre
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Vill inte leva med tungan hängades utanför
och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid